april 2006

jag har ätit för mycket bosniskt bröd idag.
jag skrattar dej rakt i magen. rakt i magen kan du känna mitt skratt. hårt och mjukt på samma gång.
i min mage känns ingenting.
din gråter. miljoner träd som kan uttrycka äckliga samma känsla som din äcklig mage. jag hatar din mage.
jag är så hysteriskt poetisk.
tror jag ska plantera en björk i en toarulle.
eller ett olivträd.
sen ska jag prata med trädet. säga till trädet. så här kan jag inte uppföra mej. trädet har ingen mage.
tänk positivt. se ljuset i tunnelns slut som man brukar säga, sa hon och klappade mej försiktigt på kinden.
kroppen var varm och jag frös.
kanske är jag dum, ja, jag tror jag är dum. lyx problem, men fortfarande mer än vad jag kan ta.
gråta lite där. och lite där. jag vet inte vad som ska säga, förutom att jag är ledsen.
ny vänskap är något för dej. jag försöker. det går som det står still.
ljus och vatten. vatten och ljus.
feber överallt. det känns overkligt säger du. jag säger att det bara är så.
tankarna vandrar långt medans jag låter mina fingertoppar röra din panna. om du vore vaken skulle jag slå dej.
jag vill. jag vill.
oh you you you.